Ständestaat

←

1934–1938

→

Flagga

Vapen

Nationalsång: 'Sei gesegnet ohne Ende följd av Lied der Jugend'

Huvudstad

Wien

Språk

Tyska

Bildades

1 maj 1934

– bildades genom

Majkonstitutionen 1934

Upphörde

13 mars 1938

– upphörde genom

Anschluss

Valuta

Österrikisk schilling

Ständestaat, ståndsstaten, är den auktoritära statsform som rådde i Österrike åren 1934–1938, då landet i praktiken blev en enpartistat ledd av klerikal-fascistiska Fosterländska fronten. Propagandakonceptet Ständestaat, förespråkades av ledande politiker som Engelbert Dollfuss och Kurt Schuschnigg, och utgjorde ett auktoritärt system med ultrakonservativ romersk-katolsk prägel.

Historia

Huvudartikel: Austrofascism

Under 1890-talet hade grundarna av Kristligt-sociala partiet, bland dem Karl von Vogelsang och Wiens borgmästare Karl Lueger, utvecklat antiliberala tendenser, främst ur ekonomiskt perspektiv där man framhävde utarmningen av arbetatrklassen och lägre medelklassen. Starkt influerade av tanken med katolsk sociallära, agiterade man mot den österrikiska arbetarrörelsen, ledd av Österrikes socialdemokratiska parti, och spred även antisemitiska åsikter.

Ledare för Ständestaat

Walter Adam - generalsekreterare för Fosterländska fronten
Eduard Baar-Baarenfels - vicekansler 1934–1936
Engelbert Dollfuss (CS) - förbundskansler 1932–34
Otto Ender (CS) - förbundskansler 1930–31
Emil Fey (Heimwehr) - vicekansler 1933–34
Leopold Figl (CS/ÖVP) - förbundskansler 1945–1953
Franz Karl Ginzkey - intellektuell
Edmund Glaise-Horstenau (politisk vilde, senare NSDAP) - försvarsminister
Robert Hecht - ideolog
Ludwig Hülgerth (CS) - vicekansler 1936–38
Julius Raab (Heimwehr/ÖVP) - förbundskansler 1953–1961
Vinzenz Schumy (Landbund/ÖVP) - vicekansler 1927, inrikesminister 1929–30, 1933
Kurt Edler von Schuschnigg (CS) - förbundskansler 1934–38
Othmar Spann - theoreticus
Ernst-Rüdiger Fürst von Starhemberg (Heimwehr) - vicekansler 1934
Adam Winter (CS) - theoreticus