Richard von Weizsäcker
| Richard von Weizsäcker | |
 | |
| Tid i befattningen 1 juli 1984–30 juni 1994 | |
| Kansler | Helmut Kohl |
|---|---|
| Företrädare | Karl Carstens |
| Efterträdare | Roman Herzog |
| Född | 15 april 1920 Stuttgart, Württemberg, Tyskland |
| Död | 31 januari 2015 (94 år) Berlin, Tyskland |
| Gravplats | Waldfriedhof Dahlem |
| Politiskt parti | Christlich Demokratische Union Deutschlands |
| Maka | Marianne von Weizsäcker |
Richard Karl Freiherr von Weizsäcker, född 15 april 1920 i Stuttgart, död 31 januari 2015 i Berlin,[1] var en tysk politiker (CDU). Han var förbundspresident för Förbundsrepubliken Tyskland 1984–1994 och regerande borgmästare i Västberlin 1981–1984. Han var yngre bror till filosofen och fysikern Carl Friedrich von Weizsäcker.
Biografi
Richard von Weizsäckers far, Ernst von Weizsäcker, var diplomat och Weizsäcker växte upp i Köpenhamn, Berlin, Oslo och Bern. 1937 tog han studenten i Berlin. 1938 blev Weizsäcker inkallad i armén och deltog sedan i andra världskriget. Weizsäcker var med vid anfallen mot Polen och Sovjetunionen. Han sårades vid ett par tillfällen. I april 1945 transporterades han, lätt skadad, från Königsberg, via Östersjön, till Potsdam och befann sig vid krigsslutet i Lindau. Weizsäckers far arbetade 1938–1943 som statssekreterare vid utrikesministeriet och Weizsäcker kom att försvara sin far vid rättegången mot honom i Nürnberg 1948.
Weizsäcker studerade efter kriget rättskunskap och historia vid universitetet i Göttingen. Han arbetade sedan vid en domstol i Celle, på Mannesmann i Gelsenkirchen och Düsseldorf, på Waldthausen och på Boehringer i Ingelheim. På 1950-talet blev han medlem i CDU. Från 1966 verkade Weizsäcker som advokat i Västberlin och var samtidigt medlem i Deutscher Evangelischer Kirchentag.
1964–1970 och 1977–1983 var han organisationens ordförande. Efter valet i september 1969 blev Weizsäcker medlem av förbundsdagen, där han representerade Rheinland-Pfalz. 1972–1979 var han ställföreträdande ordförande för CDU/CSU-fraktionen. Weizsäcker var dessutom vice förbundsdagspresident (vice talman) 1979–1981. År 1979 ställde Weizsäcker för första gången upp i valen till Västberlins lagstiftande församling. CDU blev det största partiet men kunde inte ta regeringsmakten då SPD och FDP tillsammans bildade en majoritet.
Västberlins borgmästare
11 juni 1981 blev Weizsäcker Västberlins borgmästare och efterträdde Hans-Jochen Vogel. 1983 gjorde han ett uppmärksammat besök hos Erich Honecker. I februari 1984 lämnade Weizsäcker posten som borgmästare för att kandidera i förbundspresidentsvalet i maj samma år.
Tysklands förbundspresident
Richard von Weizsäcker valdes till förbundspresident och höll den 8 maj 1985 ett tal där Tredje rikets nederlag beskrevs som en befrielse. Talet blev ett genombrott och bidrog till att 8 maj firas som en befrielsens dag i Tyskland.[2]
I samband med sitt statsbesök i Sverige den 16 maj 1988 förärades von Weizsäcker Serafimerorden och blev dess 804:e riddare. Namnledet Freiherr betyder friherre. När den tyska monarkin och därmed adelsprivilegierna avskaffades i revolutionen 1918–1919 blev de tyska adelstitlarna i stället delar av de adligas personnamn. Detta hindrade inte att Richard Freiherr von Weizsäcker, när han som tysk statschef tilldelades Serafimerorden, i den svenska kungliga ordens matrikel skrevs in som friherre Richard von Weizsäcker.[3] 1989 återvaldes von Weizsäcker som förbundspresident.
Han var sedan 1990 hedersmedborgare i Berlin.
Han fann sin sista vila den 11 februari 2015 på Waldfriedhof i Dahlem i södra Berlin. Samtidigt ägde i Riddarholmskyrkan i Stockholm den så kallade Serafimerringningen rum.[4]
Referenser
Noter
- ^ ”Altbundespräsident: Richard von Weizsäcker ist tot”. Der Spiegel. http://www.spiegel.de/politik/deutschland/richard-von-weizsaecker-ist-tot-a-1016053.html.
- ^ Barbro Eberan. ”Svenska Dagbladet: Med skulden väcktes glädjen över förlusten”. http://www.svd.se/med-skulden-vacktes-gladjen-over-forlusten. Läst 4 maj 2015.
- ^ Per Nordenvall: Kungliga Serafimerorden 1748-1998, Kungl Maj:ts Orden, Stockholm 1998, ISBN 91-630-6744-7, s. 548f
- ^ ”Domradio: Gottesdienst und Staatsakt zu Ehren Richard von Weizsäckers.”. Arkiverad från originalet den 12 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150212192957/http://www.domradio.de/nachrichten/2015-02-11/gottesdienst-und-staatsakt-zu-ehren-richard-von-weizsaeckers. Läst 12 februari 2015.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Richard von Weizsäcker.
| |||||||
| ||||||||||||||||||||||||
|
