Lantförsvarsdepartementet
Lantförsvarsdepartementet var ett svenskt departement åren 1840-1920. Statsråd och chef för departementet var Sveriges lantförsvarsminister, även kallad krigsminister.
Lantförsvarsdepartementet tillkom vid den reform av det då kungliga regeringskansliet som genomfördes den 16 maj 1840 och upphörde den 30 juni 1920 då det uppgick i det nyinrättade försvarsdepartementet.
Expeditionschefer för Kungliga Lantförsvarsdepartementet
- Carl David Forsberg 1840–1843
- Carl Wilhelm Riben 1843–1844
- Malcolm von Schantz 1844–1855
- Carl Gustaf Årman 1855–1866
- Nils Adolf Varenius 1866–1873
- Alfred Sjöberg 1873–1881
- Johan Erik Elliot 1881–1886
- Ehrenfried von der Lancken 1886–1895
- Carl Edvard Cassel 1895–1898
- Emil Sjöberg 1898–1899
- Carl Herman Weidenhielm 1899–1904
- Fredrik Engelbert Bergenholtz 1904–1909
- Oscar Henry Arsell 1909–1916[1]
- Carl Malmroth 1916–1917 (tillförordnad)[1]
- Knut Söderwall 1917–1920[1]
Statssekreterare
Lantförsvarsdepartementet fick sin första statssekreterare 1917, och endast en person hann besitta det ämbetet:[1]
- Carl Malmroth 1917–1920[1]
Källor
- ^ [a b c d e] Kronologisk förteckning över skilda ämbetens och tjänsters innehavare i Vem var det? (1944)
