Japansk idol

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-10)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

En japansk idol (アイドル, aidoru) är en kändis med vidsträckt popularitet och berömmelse i Japan.

Termen refererar främst till kvinnor i sena tonåren som uppnår berömmelse främst genom publicitet i massmedia. Till samma kategori hör pojkidolerna som skapas av Johnny's Jimusho - den idolagentur som står bakom majoriteten av alla stora pop-pojkband i Japan, till exempel News, som figurerade i den svenska musikdokumentären Tokyo superstars (2007), KAT-TUN och Arashi. Andra manliga artister såsom Masahiro Nakai (aka "Nakai-kun") från sånggruppen SMAP räknas också vanligtvis in i listan över "idols". Japanska idoler är övervägande sångare och skådespelare, likväl som modeller (i fallet kvinnor) för herrmagasin som Friday och Shūkan Gendai. Några av de framträder också som TV-personligheter.

En som använt sig av begreppet är science fiction-författaren William Gibson i sin Bridge-trilogi, där en av böckerna bär företeelsens namn Idoru, en titel vars uttal kräver lite eftertanke.

Kända japanska idoler

Momoe Yamaguchi
Seiko Matsuda
Reon Kadena

Idolgrupper

Stardust Promotion

Momoiro Clover Z

AKS

AKB48

Hello! Project

Johnny & Associates

Andra

Candies

Missuppfattningar

Ayumi Hamasaki — Hon var idol i mitten av 90-talet, men utan framgång. Hon gjorde därefter karriär som sångare-låtskrivare.

Alternative idol

På 2010-talet började idolvärlden utvidga sig utanför massmedia också. Flera artister och grupper började experimentera med andra musikstilar än bara pop musik. Alla dessa skulle kunna samlas under begreppet alt-idol ("alternative idol") men genren betecknas även som dark idol eller chika idol. De flesta av dessa grupper eller artister har ett mindre antal, oftast mer lokala följare. Mest känd i genren är dock BabyMetal som spelar metal, medan en grupp som BIS har använt en egen identitet som kan kännetecknas som anti-idol^[1]. Även grupper som BiSH och PassCode har blivit stora i genren, medan vissa mer nischade grupper som Necronomidol, 2&, Garuda och Yanakoto Sotto Mute har hunnit turnera utomlands.

Se även

Referenser

^ ”Alternative Idols” (på engelska). Land of the Rising Sound. 25 mars 2016. https://alexshenmue.wordpress.com/artists-and-genres/alternative-idols/. Läst 11 september 2020.