Hávamál

"Främlingen vid dörren" (1908) av W.G. Collingwood.

Hávamál, ’den höges (Odens) sång’, är en av dikterna i Den poetiska Eddan. Dikten består till stor del av olika sorters levnadsregler, som på sätt och vis påminner om Hesiodos verser eller gammal vishetslitteratur.[1] Guden Oden är den som talar i dikten. Råden varierar från att vara triviala till dunkla och svårtydda.[2]

Hávamáls delar

Hávamál sammanfattar i sin tur flera dikter och diktfragment med tänkespråk, varav artonhundratalsforskaren Müllenhoff urskiljde sex delar.[3]

Första delen innehåller praktiskt kloka levnadsregler, i vilka mod, försiktighet och mannavett är de egenskaper som i främsta rummet prisas. Dessutom förmedlas en rad betraktelser om hur man ska umgås med främmande människor. Slutligen följer några strofer som behandlar myten om bortrövandet av skaldemjödet. Den kanske mest kända strofen, nummer 77, lyder så här i Björn Collinders svenska översättning:

Fänaden dör,
fränder dö,
själv dör du likaledes;
ett vet jag
som aldrig dör:
domen som fälls om den döde.

Och på den ursprungliga fornnordiskan:

Deyr fé,
deyja frændr,
deyr sjalfr it sama,
ek veit einn,
at aldrei deyr:
dómr um dauðan hvern.

I den senare delen av Hávamál (som man också har kallat Loddfafnes mål), där bland annat stycket om Odens runor återfinns, uppträder Oden visserligen också som en god rådgivare, men framför allt som den som med sin magiska runkunskap kan avvärja allehanda sorger och olyckor samt förvärva sig en varaktig sällhet i livet.

Tillkomst

Hávamál är troligen diktad i Norge omkring 900. Det enda överlevande källmaterialet är Codex Regius från cirka 1270. Det är osäkert hur mycket av dikten som ändrats i efterhand, tagits bort eller lagts till. Dock omnämns Hávamál av Eyvindr Skáldaspillir i Hákonarmál cirka 960 och där citeras de kända stroferna 76 och 77 vilket betyder att de i alla fall är delar av den ursprungliga dikten.

Referenser

Noter

  1. ^ Olsson & Algulin, s. 104.
  2. ^ Rydén, s. 54.
  3. ^ ”Deutsche altertumskunde”, 5, s. 250 ff.

Allmänna källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Hávamál, 1904–1926.
  • Olsson, Bernt; Algulin Ingemar (2013). Litteraturens historia i Sverige (6. uppl.). Lund: Studentlitteratur. Libris 14638373. ISBN 9789144095097 
  • Rydén Hugo, red (1989). Litteraturhistoria. Dialog (Natur och kultur), 99-0229980-6. Stockholm: Natur och kultur. Libris 7231510. ISBN 9127591840 

Vidare läsning

Externa länkar

  • Wikimedia Commons har media som rör Hávamál.
    Bilder & media
  • Wikisource har originalverk relaterade till Hávamál.
    Hávamál
  • Hávamál på svenska (numrerad): Den Höges sång
  • Hávamál på svenska (inte numrerad): Håvamål
v  r
Poetiska Eddan
Gudadikter
Codex Regius
Ej i Codex Regius
Balders drömmar · Rigstula · Hyndlas sång (Valans spådom den korta) · Svipdags sång (Groas trollsång · Sången om Fjolsvinn) · Grottesången · Odens korpsång
Hjältedikter
Codex Regius
Dikterna om Helge Hundingsbane
Första kvädet om Helge Hundingsbane · Kvädet om Helge Hjorvardsson · Andra kvädet om Helge Hundingsbane
Om Sinfjötles död · Gripers spådom · Sången om Regin · Sången om Fafner · Sången om Sigrdriva · Brottstycke av det större kvädet om Sigurd · Första kvädet om Gudrun · Det korta kvädet om Sigurd · Brynhilds färd till Hel · Nivlungarnes dråp · Andra kvädet om Gudrun · Tredje kvädet om Gudrun · Oddruns gråt · Kvädet om Atle · Den grönländska sången om Atle
Dikterna om Jormunrekr
Gudruns eggelse · Sången om Hamder
Ej i Codex Regius
Hlöds sång · Angantyrs uppvaknande
Senare dikter
Solsången
Handskrifter
Se även