Alnitak
| Alnitak Aa/Ab/B | |
 Alnitak nere till höger och NGC 2024. | |
| Observationsdata Epok: J2000 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Orion |
| Rektascension | 05t 40m 45,53s[1] |
| Deklination | -01° 56′ 33,26″[1] |
| Skenbar magnitud () | 2,0/4,3/3,0 (1,79 i kombinerad ljusstyrka) |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | O9,7Ib+B0III[1] |
| U–B | -1,07 |
| B–V | -0,199±0,022[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | 18,50±1,3[1] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: 3,19±0,59[2] mas/år Dek.: 2,03±0,26[2] mas/år |
| Parallax () | 4,43±0,64 mas |
| Avstånd | 1262±176 lå (387±54 pc) |
| Absolut magnitud () | -6,0/-3,9/-4,1 |
| Detaljer | |
| Massa | 33/14/16 M☉ |
| Radie | 20/7,3/7,2 R☉ |
| Luminositet | 250000/31600/35000 L☉ |
| Temperatur | 28000/28000/29000 K |
| Andra beteckningar | |
| Zeta Orionis, 50 Orionis, CCDM J05408-0156AB, EM MWC 509, IRC +00081, SKY# 9258, 1ES 0538-01.9, JP11 1219, TD1 5127, EUVE J0540-01.9, 2MASS J05404553-0156336, UBV 5783, STF 774AB, GC 7089, MCW 349, uvby98 100037742 AB, ADS 4263 AB, GEN# +1.00037742J, WDS J05407-0157AB, AKARI-IRC-V1 J0540454-015633, GSC 04771-01188, PLX 1301.00, WH 460, BD-02 1338, HD 37742J, PLX 1301, XSS J05421-0225, CEL 921, HGAM 467, PPM 400076, HJ56 71, CSI-02 1338 4, HIC 26727, ROT 907, KSP2003 J054045.31-015636.8, 2E 1500, HIP 26727, 1RXS J054045.4-015631, YKK2000 B2, 2E 0538.2-0157, IRAS 05381-0158, SAO 132444, AAVSO 0535-02[1] | |
Alnitak (Zeta Orionis) är en av de tre ljusstarka stjärnorna som bildar Orions bälte eller Tre vise männen, i stjärnbilden Orion. De två andra är Alnilam (Epsilon Orionis) och Mintaka (Delta Orionis).
Alnitak är en multipelstjärna med minst tre komponenter. Den primära stjärnan är en blå superjätte av spektraltyp O9[1] och magnitud 2,0. Den har två blå stjärnor som följeslagare, av magnitud 4, vilket gör den kombinerade ljusstyrkan till magnitud 1,79.
Att Alnitak var dubbelstjärna upptäcktes 1819 av den tyske amatörastronomen George K. Kunowsky.[3] 1998 kunde medlemmar vid Lowell-observatoriet fastslå att huvudstjärnan hade en följeslagare på nära håll, något som misstänkts sedan 1970-talet.[4]
Alnitak ligger uppskattningsvis 1200 ljusår från jorden och är 100 000 gånger ljusstarkare än solen.[5]
Stjärnans namn
Alnitak, som också stavats Al Nitak och Alnitah är arabiska النطاق an-niṭāq och betyder "gördel" eller "bälte".[3]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 3 juli 2015.
Noter
- ^ [a b c d e f] ”Basic data: * zet Ori – Double or multiple star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Zeta+Orionis&submit=SIMBAD+search. Läst 18 augusti 2015.
- ^ [a b c] van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=26727. Läst 18 augusti 2015.
- ^ [a b] Richard Hinckley Allen (1963 (originalutgåva 1899)) (på engelska). Star Names, Their Lore and Meaning
- ^ Hummel, C. A.; White, N. M.; Elias, N. M.; Hajian, A. R.; Nordgren, T. E. (2000). ”ζ Orionis A Is a Double Star” (på engelska). The Astrophysical Journal 540 (2): sid. L91–L93. doi:10.1086/312882.
- ^ James B. Kaler. ”ALNITAK (Zeta Orionis)” (på engelska). Stars. University of Illinois. http://stars.astro.illinois.edu/sow/alnitak.html. Läst 18 augusti 2015.
