Miafisitisme

Miafisitisme ialah doktrin Kristologi ditegakkan oleh Gereja Ortodoks Oriental, yang termasuk Gereja Tewahedo Ortodoks Ethiopia, Gereja Tewahedo Ortodoks Eritrea, Gereja Ortodoks Koptik Iskandariah, Gereja Ortodoks Syriac, Gereja Ortodoks India, dan Gereja Apostolik Armenia. Daripada menggunakan kata-kata yang ditetapkan di Dewan Chalcedon (451) bahawa Yesus adalah satu "orang" (dalam hipostasis ὑπόστασις Yunani) dalam dua "sifat" (dalam physeis Greek φύσεις), sifat ilahi dan sifat manusia, mereka berpendapat bahawa Yesus," Firman Penjelmaan, sepenuhnya ilahi dan sepenuhnya manusia, dalam satu fizikal."[1] Walaupun dari segi sejarah menjadi titik kontroversi utama dalam agama Kristian, beberapa pernyataan moden oleh kedua-dua gereja Chalcedonian dan Miafisit menyatakan bahawa perbezaan antara kedua formulasi Kristologi pada dasarnya semantik dan tidak mencerminkan perbezaan kepercayaan yang signifikan mengenai sifat Kristus.[2][3][4]

Rujukan

  1. ^ "The Universal Church and Schisms • Coptic Orthodox Diocese of the Midlands, U.K".
  2. ^ https://www.trinityorthodox.ca/sites/default/files/Agreed%20Statements-Orthodox-Oriental%20Orthodox%20Dialogue-1989-1990.pdf
  3. ^ "Common declaration of Paul VI and Shenouda III".
  4. ^ Geoffrey Rowell; Bishoy of Damietta; Abba Gabriel (17 October 2014). "Agreed Statement by the Anglican-Oriental Orthodox International Commission" (PDF). Anglican Communion. Cairo, Egypt. Dicapai pada October 22, 2020.

Bacaan lanjut

  • Brock, Sebastian P. (2016). "Miaphysite, not Monophysite!". Cristianesimo Nella Storia. 37 (1): 45–52.
  • Chesnut, R.C., Three Monophysite Christologies, 1976 (Oxford).
  • Davis, Leo Donald, The First Seven Ecumenical Councils (325-787) Their History and Theology, 1983 (Michael Glazier, Wilmington DE), reprinted 1990 (Liturgical Press, Collegeville MN, Theology and Life Series 21, 342 pp., ISBN 978-0-8146-5616-7), chaps. 4-6, pp. 134–257.
  • Frend, W.H.C., The Rise of the Monophysite Movement, 1972 (Cambridge).
  • Kavvadas, Nestor (2016). "Severus of Antioch and Changing Miaphysite Attitudes toward Byzantium". Severus of Antioch: His Life and Times. Leiden-Boston: Brill. m/s. 124-137.
  • Meyendorff, John (1989). Imperial unity and Christian divisions: The Church 450-680 A.D. Crestwood, NY: St. Vladimir's Seminary Press.
  • Ostrogorsky, George (1956). History of the Byzantine State. Oxford: Basil Blackwell.
  • Tannous, Jack (2013). "You Are What You Read: Qenneshre and the Miaphysite Church in the Seventh Century". History and Identity in the Late Antique Near East. Oxford: Oxford University Press. m/s. 83-102.
  • Winkler, Dietmar W. (1997). "Miaphysitism: A New Term for Use in the History of Dogma and in Ecumenical Theology". The Harp. 10 (3): 33–40.
  • Winkler, Dietmar W. (2016). "Miaphysitismus. Anmerkungen zur ökumenischen Sinnhaftigkeit eines Neologismus". Cristianesimo Nella Storia. 37 (1): 19–29.
  • Zachhuber, Johannes (2018). "Personhood in Miaphysitism: Severus of Antioch and John Philoponus". Personhood in the Byzantine Christian Tradition: Early, Medieval, and Modern Perspectives. London: Routledges. m/s. 29–43.